Gaaah! Imrogon är det ju för tusan Julafton! Herregud vad snabbt det gått det här året, det kändes ju som att det var sommarlov nyss?
Men iallafall, nu sitter jag och taggar jul med julmusik flödande ur högtalarna.
Dessa låtar bland annat...

Mariah Carey – All I Want For Christmas Is You
The Pogues Featuring Kirsty MacColl – Fairytale Of New York
Ella Fitzgerald – Frosty the Snow Man

Hemma efter en helmysig eftermiddag/kväll. Enda sen klockan tre har jag endast umgåtts med pensionärer. Jag har varit typ "servitris" eller nåt hos mormor när hon hade middagsbjudning med sina vänner. Jag typ dukade fram och av, och serverade och plockade och sånt. Men jag har även skrattat och haft det jätte roligt med 10stycken 70plusare. Haha! Men seriöst så var det super trevligt och ibland kändes det nästan som jag umgicks med ett gäng tonåringar, fast BARA nästan.

Så har ni inget annat för er en helt vanlig lördag, så ha en bjudning i 6timmar med ett gäng gamlingar! Rekomenderas starkt! xD

20 över åtta tar vi nior en varsin fackla i handen och lyser vägen  för resten av skolan mot kyrkan. Där väntas sång från årets fina luciatåg, och extra fint blir det eftersom några av mina vackra vänner är med. Sen blir det luciafika på skolan, mumma!
Tar med mig kameran och ska försöka få lucifiorna på bild.

Nej, nu väntar tandborsten...

När man tittade på "i taket lyser stjärnorna" med mamma igårkväll började tårarna rinna när morsan i filmen dog. Man slutade snyfta när filmen var slut och trodde att gråtandet var över.
När man sedan ligger ensam i mörkret och ska sova börjar man tänka, att tänka på dig, du som försvann. Tårarna börjar rinna igen och kudden blir blöt, när man tänkte på dig. Hur du försvann, precis som morsan i filmen, i cancer. Man var liten då, då du försvann. Då du inte fanns mer.

Men nu är man stor, nej, större. Man låg i sängen i mörkret och tänkte på när man var mindre, när du fortfarande fanns. Hur du alltid hade spring i benen trotts din höga ålder, hur du brukade smyga åt mig godis eller socker-dricka när ingen annan vuxen såg. Hur du lät mig styra traktorn ibland och alla gånger vi gick ut i skogen tillsammans.
Då var man liten, men du var gammal. Man var liten men det var du som kunde stå på huvudet och hoppabock över stolar. Men du var trots allt gammal och tillslut orkade du inte mer. Du kämpade, men måsta ge upp.

Och du försvann.

Ja då var man hemma från en underbar vecka i Chamonix, och riktigt underbar var den. Det var ju för prao jag åkte dit och jag har minsann känt på hur det är att jobba hårt! ca 7timmar en dag, 12timmar tre dagar och13timmar en dag har jag på en frisörsalong sopat (något som kändes som tonvis) hår, diskat ur och tvättat färgskålar och hårfärgnings penslar, frågat kunder om de ville ha kaffe eller te och sedan kokat oräkneliga antal koppar kaffe och te. Jag har rivit folie, dammat hyllor, sopat mer hår, tvättat och borstat löshår. Jag har tagit emot, hängt upp och givit tillbaka kappor och jackor och koftor till kunderna. Och så har jag sopat ännu lite mera hår. Så det kanske inte låter så mycket men att göra det i 12timmar är riktigt arbete!
Förutom att arbeta på salongen träffade jag nya underbart trevliga människor där, dom anställda.

Och förutom salongen överhuvudtaget har jag lekt med mina tre-männingar Leo och Milo. Jag har ätit så många Pain au chocolat'er så vi inte ens ska nämna antalet. Jag har blivit riktigt smink, sminkad för första gången i mitt liv och agerat fotomodell.

Och sen har jag spanat in riktigt dundersnygga, skidåkande, söta fransmän! Och upptäckt att det gulligaste som finns är när fransmän pratar engelska med fransk brytning, det låter så urgulligt oavsett hur gamla de är.

Och (det blir väldigt mycket "och" i det här inlägget) jag har rakpermanentat håret, YAY!!! jag slipper platta det hela tiden ett bra tag framöver.

Ja, min korta trip till Frankrike blev inte annat än lyckad och jag skulle inte ha något emot att flytta till Chamonix när jag blir gammal :D
Sen var det ju så att när jag var i Cham' så var det ju mest strålande sol mitt på dagarna och sen kommer man hem till fala och ser att det är alldeles vitt på marken... det var ju kul. Nja borta bäst men hemma bra ska det nog vara!

Kanske kommer några bilder senare under veckan, men man vet aldrig.

På söndag är det dags, då flyger jag iväg mot Chamonix, Frankrike. Imorgon åker jag till stockholm.
I Chamonix blire prao på en frisör salong och så får jag ju träning i franska vilket är riktigt bra då jag har franska i skolan.
Ikväll tar jag en sväng på kåken för att säga hejdå till några vänner fast jag vill packa ned dom i resväskan istället och ta med mig dom, men det är ju bara cirka en vecka jag är borta så jag klarar mig nog.
Nej, nu ska jag börja med att slänga fram alla kläder och sen packa och packa om några gånger.

Så inget mer bloggande förns jag kommer hem antar jag...

Au revoir, à bientôt!